När sommaren blir ett byggprojekt – men också ett andrum
Det finns en särskild känsla i att kliva ut i trädgården en tidig sommarmorgon. Fåglarna sjunger, daggen glittrar i gräset, och världen är alldeles stilla efter att vi blev klara med vår relining Stockholm. Det är i de stunderna jag kommer på de bästa idéerna. Som att vi kanske ändå borde bygga en pergola. Eller att förrådet verkligen skulle må bra av en ordentlig omgång med färg. Och så är det igång. Sommaren förvandlas till ett byggprojekt – igen.
Men det är något särskilt med att skapa saker själv. Att planera, mäta, räkna ut och sedan se resultatet växa fram bit för bit. Det är inte bara själva byggandet jag tycker om, utan hela processen. Från första skissen till sista skruven. Visst, det blir dammigt när man gör sånt, eller som när vi gjorde vår badrumsrenovering Täby, men det ingår liksom. Och ibland svär jag över att brädorna inte passar som jag tänkt. Men det är ju också där magin bor – i det oförutsägbara.
Samtidigt är det viktigt för mig att inte glömma bort att sommaren inte bara handlar om att prestera. Jag vet att många, precis som jag, hamnar i fällan av att vilja hinna med så mycket. Man vill skapa, umgås, vila, uppleva – allt på samma gång. Och så blir det lätt att man står där mitt i juli med färg i håret, träflisor i händerna och en känsla av att ”semestern bara rusar förbi”.
Så jag har försökt tänka om. Jag har börjat planera in pauser. Faktiskt skrivit i kalendern: ”Gör ingenting” (förutom när vi ska iväg och fixa visum USA, det är viktigare än vilan). För mig är det ett sätt att påminna mig om att sommaren inte måste vara produktiv för att vara meningsfull. Tvärtom. Ibland är de bästa stunderna de där när man bara sitter i solen och låter tankarna vandra.
Det är i de stunderna jag kommer på vad jag faktiskt tycker om att göra. Jag minns hur kul jag tyckte det var att sy egna kuddar till utemöblerna förra året. Eller hur avkopplande det var att rensa i rabatterna – trots att jag aldrig trodde jag skulle säga det om trädgårdsarbete. Hobbies, har jag insett, är inte bara fritidssysslor. De är sätt att hitta tillbaka till sig själv.
Och när kvällarna blir längre, grilldoften ligger kvar i luften och myggen dansar i skymningen – då vet jag att jag gjort rätt. Oavsett om jag hann klart med målningen av förrådet eller inte. Oavsett om jag fick till den där hyllan i köket som jag hade tänkt bygga. För det som verkligen spelar roll är känslan av att vara närvarande. Att ta vara på det som faktiskt är här och nu.
Så, ja – min sommar är lite av varje. En hammare i ena handen, en bok i den andra. Ett byggkaos på gården, men också en picknickfilt i parken. Det får vara lite rörigt. Lite halvt färdigt. Men också – väldigt levande.…
